Låt oss bryta tystnaden kring erektionsproblem

Människor blir förvånade när vi berättar att erektionssvikt drabbar mer än femtio procent av alla män över fyrtio. Det säger någonting om den tystnad som omgärdar tillståndet. Det skriver Elin Trampe, vd på potensläkemedelsutvecklaren Dicot, och presenterar flera förklaringar till varför vi inte kommer till rätta med problemet.

Under april har det publicerats artiklar och bloggposter som lyfter frågan om erektionsproblem. Jag läser dem med ett spirande hopp. Hopp om att raderna ska bidra till att starta en dialog som bryter tystnaden kring erektionsproblem, att trollet ska spricka när det dras ut i ljuset.

Idag är hälften av alla män över fyrtio i någon grad drabbade. Men trots att problemet är så vanligt är det få som söker hjälp – endast en fjärdedel, enligt RFSU. Många lider istället i tysthet. Stigmat påminner om hur vi såg på utmattningsdepression för tjugo år sedan, tänker jag. Men ett tillstånd som delas av 400 miljoner män runt jorden förtjänar att normaliseras. I Sverige har vi drygt 2,5 miljoner män över 40 år. En åkomma som drabbar nära 1,3 miljoner av dem – och därmed är mer än dubbelt så vanligt som diabetes – borde kunna ses som en folksjukdom.

Stigande ålder är en starkt bidragande orsak till sviktande erektion, men även bakomliggande sjukdomar, stress och även naturligtvis psykologi. Nervositet i den sexuella situationen och normer kring sexuell prestation spökar. Vi får otaliga förfrågningar från män som vill delta i våra kliniska studier planerade till nästa år. ”Efter att jag fyllt 66 år hade vi inte något sexliv alls och jag blev mer och mer oduglig”, skrev en man till mig härom veckan. Att duga är något av en dygd hos män, åtminstone ur ett traditionellt genusperspektiv.

”Erektionsproblem påverkar i högsta grad även partnern. Faktum är att sexuella dysfunktioner anges vara en delorsak till var femte skilsmässa.”

Många kopplar fortfarande ihop manlighet med att alltid vara redo för sex. Att bryta mot den normen kan vara smärtsamt och är en av anledningarna till att män inte kontaktar vården eller ens tar upp problemet med sin partner. De bär sin börda med krökta ryggar själva, alltmedan sexlivet sänker självbilden och skapar sprickor i relationen. För erektionsproblem påverkar i högsta grad även partnern och hens självkänsla. Faktum är att sexuella dysfunktioner anges vara en delorsak till var femte skilsmässa.

Men det finns ju läkemedel att ta, argumenterar den insatte. Många gånger har män som kontaktar mig provat, men dagens preparat har flera utmaningar. En är att de för cirka en tredjedel av patienterna inte ger önskad effekt. En annan är biverkningarna. Att vara illamående, ha magsmärtor eller få synrubbningar är förstås inget som bidrar positivt till den sexuella situationen, så många väljer att avsluta behandlingen. Dessutom har de kort verkningstid. Man tar en tablett strax innan sexakten, vilket hävdar jag blir ett kliniskt inslag i förspelet och skapar en direktlänk mellan sexet och det medicinska tillståndet. Därmed hämmas känslan av sensuell spontanitet. Dessutom är verkningstiden endast 6–36 timmar. Ett genomsnittligt par har samlag 1–2 gånger i veckan. Det betyder att den där tabletten alltid startar intimiteten och den avslappnade spontaniteten aldrig får leda vägen.

Expertläkare inom sexualmedicin menar att det finns ett stort behov av nya behandlingar. Till exempel Dr Chris McMahon, tidigare ordförande för The International Society of Sexual Medicine, säger att ”veckovisa behandlingar med bevisad effekt, god säkerhetsprofil och inga signifikanta biverkningar skulle vara en game changer”.

Vi på Dicot är besjälade av frågan. Det ska gå att hjälpa många fler. Det är vårt mål när vi utvecklar ett läkemedel med ambitionen att minimera biverkningar, ge effekt hos alla patienter och ha minst en veckas verkningstid.

Det är dags att dra det här trollet ut i ljuset och komma till rätta med problemet. Det första steget är att uppmärksamma erektionssvikt, något vi är många som kan bidra till. Det andra är att fler söker vård, stärkta av insikten om tillståndets normalitet. Om några år tror vi oss kunna erbjuda det tredje steget; en bättre fungerande behandling.

Elin Trampe, vd Dicot